Lyckad

Det finns en sak som jag ständigt misslyckas med: Jag vet inte hur man beter sig för att vara lyckad.

Lyckade. Vi var inte det när jag växte upp. Solidariska var vi. En del var fascistiska. De bra människorna var kamrater. Men vi var inte lyckade.

En sockerkaka kunde vara lyckad. En fest med diskussioner på hög nivå och folk som orkade sitta på golv timme ut och timme in, som klarade av att dricka en helvetes massa Vino Tinto, som kunde röka inomhus och citera Maos lilla röda – den var lyckad.

Men jag tror aldrig att jag hörde att en människa kunde vara lyckad. Kan det vara därför? Kan jag skylla på det?