Koklockerent

Cymbalta måste väl vara den perfekta medicinen

för en slagverkardotter uppvuxen i trummors närhet.

Om jag talade både människors och änglars tungomål,
men icke hade kärlek,
så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
1 Korintierbrevet 13:1

Hushållsnära tjänster

Dagsmeja
Det börjar bli dags att vårfeja
Till det kan man en polska leja
Om man har ekonomin för det, vill säga

Kära hjärtanes

(Saxat ur På Stan för några år sedan. Ursprung syns hjälpligt i bildtexten)

Jag har hört sägas att Bar Neros förlaga är Söders Hjärta.
Jag bestämmer mig för att tro på det och väljer
denna strip som illustration, denna hjärtats dag.


Och för att fortsätta på ämnet romantik
(ja, sport är romantik för mig - särskilt grönvit sport):

Jan Stenmark

Vissa män bara har det, naturligt.
De vet hur de ska förföra en kvinna.

Blogg-bugg-blaiku

De som använder Internet Explorer
har inte kunnat läsa min eminenta blogg
Glädjande nyhet: Nu kan de!

Bill Gates är en ond man

Min blogg känner tydligen av min aversion mot Mr Gates. Jag har fått lite påstötningar från vissa läsare att de inte kommer åt min startsida. Jag har kliat mig i huvudet över detta i några dagar, eftersom jag själv aldrig haft några problem med bloggen via Firefox.

Idag testade jag att gå in via Safari. Funkade utmärkt.

Sen var det dags för IE. Men se den gubben gick inte!




Har nu läst och läst på Googles hjälpsidor. Det visar sig att jag inte är ensam. IE, denna Internets motsvarighet till The Patriot Act, har tydligen för vana att betrakta vissa widgets som man kan lägga till som farliga. (dumdumdumdumdumdum*)

Så nu får jag ta och plocka bort widget för widget och se om det finns nåt som hjälper.

Får se om jag orkar. Är man så bakåtsträvande att man fortfarande använder IE kanske man inte förtjänar att läsa min blogg? ;)

Dessutom: ska jag verkligen behöva ändra utseende på bloggen för att en browser är mer lättskrämd än de andra?

F.ö. kanske det inte hjälper. Jag har ju trots allt nu ett inlägg med titeln "Bill Gates är en ond man". För att inte tala om ett antal etiketter vid namn "krossa usa imperialismen". Om inte det är farliga grejer så vet jag inte vad som är det.

* läskig musik

---------------------------------------------------

Update: Nu är Bill nöjd och glad igen! Jag har tagit bort gadgeten World Clocks - och voilá! Nu kan även hans anhängare komma åt bloggen...

Kan inte låta bli att undra om det var för att jag lagt in diverse suspekta kaukasiska orter som hållpunkter för tidsangivelserna. Det vet man ju att Kaukasus kryllar av terrorister.

Födelsedagspresent till mamma

Jag var i Stadsmissionens butik Små Smulor och handlade idag.
Där hittade jag de perfekta födelsedagspresenterna till mamma:

Framsida
Det är lite skojigt att de som sjunger de antiimperialistiska
sångerna har valt ett imperialistspråk när de döpte kören.

70-talet: subtiliteternas årtionde:

Detalj framsida

Fläcken på framsidan - är det anti-imperialistiskt blod
eller Vino Tinto?

Baksida

Detalj baksida

Detalj baksida

Eftersom jag är uppväxt i en barnvagn i ett demonstrationståg, skadar det inte att påminna mitt ursprung om hur det hela började. Jag kunde säga "Krossa USA imperialismen" innan jag kunde säga mamma. F.ö. bör man inte glömma att vissa företeelser från 70-talet fortfarande lever kvar. Ett exempel är ett av vänsterrörelsens många husband.

Eftersom den första presenten gick i nostalgins tecken, blev nästa present pricken över i: Tage Danielssons Sagor i en pocketutgåva från 1966.

Boken är att betrakta som ett litet plåster på såren. Vi hade en gång en inbunden utgåva från utgivningsåret (1965), signerad av Tage.
Den försvann ifrån en teaterlokal i Vasastan som jag och en väninna hade tillsammans.

(Den boken efterlyses härmed! Jag är beredd att betala en viss hittelön... )

Namnbyte

Jag har blivit omdöpt. Från och med nu heter den här bloggen Det sociala (fri)spelet.

Tack kära fru Irmgard Stehnlunga! Vi har väl inte alltid kommit så väl överens - men även kontroverser kan ju som synes leda till något positivt.

Offentligt samtal

Bajsku

Magen värker. Toaletten ligger nära.
Av varmvattenflaska på magen mildras smärtan
Oron finns: Tar toalettpappret slut?

Blaiku

Så har Huskorset lockat in mig på snåriga budkavlespår igen.

Hon länkade hit när jag äntligen trodde att jag närmade mig slutet på min ikappläsning. Och så gick det som det gick.

En blaiku blev det. Och lite xylofonsnack.

Här är blaikun:

Ögat dimmigt som en vintermorgon.
Alltför många bloggar lästa alldeles för länge.
Natten tvingar mig att sluta.

Xylofonsnack och bakgrund får ni läsa om själva via ovanstående länkar. Jag ska väl inte vara den enda som lockas på avvägar?

Å andra sidan

skulle man ju kunna börja snusa istället.

Konsumbloggen

Sannolikheter

Låter för osäkert. Vem fan vågar chansa?

Apropå 1
Apropå 2

Är det här

dörröppnaren till rumtiden?


Det är ju inte dörröppnaren till en dörr.


Eller inte till nån dörr som jag kan se i alla fall!!!... (dumdumdumdumdumdum*)

*Läskig musik

Polis polis potatismos

Har idag hört ett par personer* förklara dessa uttalanden med att poliserna befann sig i en extremt pressad situation. Må så vara.

Men om man inte tänker så från början, råkar man inte heller uttrycka sig så i pressade situationer.


*Polisförbundets Jan Karlsén och JK Göran Lambert fördömde uttalandena i TV idag - men bägge menade att de delvis kan förklaras av situationen.

Försenat nyårslöfte

Så kom livet och andra detaljer i vägen för bloggandet igen. Måste skärpa mig.

Två gånger vart år vänder det.
Från mörker till ljus.
Från ljus till mörker.

Två högtider i dessa vändpunkters närhet
då ensamheten är som tyngst att bära
då tvåsamheten är en förutsättning
för ett fullkomligt firande.

Aldrig
är jag så mycket ensam-stående
som under en av de kortaste nätterna
under en av de längsta nätterna.
Den längsta natten och den kortaste
måste tillbringas i någons armar.
Utan dessa armar
blir det alltför tydligt
hur ensam jag står.

Varför inte börja året utan orimliga krav på originalitet?

Anslagstavlan

Oh, min barndoms.... vintrar?!

"Om du inte är snäll kommer sotaren och tar dig!"

Ja tack, snälla Herr Sotare, jag har varit en stygg flicka.
Kom och ta mig.

Innehållsvarning

Först infinner sig en känsla av spänning: vad kommer jag att få se om jag går vidare? En kittlande, smått förbjuden nyfikenhet fyller mig.
Men snart gör oron sig påmind: Tänk om det här beslutet är permanent? Om jag väljer att inte fortsätta, betyder det att jag har valt en gång för alla?
Slutligen bryter svetten ut på hela kroppen: Kan det vara så att beslutet gäller mer än den sökta bloggen? Vem är det som vill veta om jag vill fortsätta? Vad händer om jag inte vill fortsätta? Har jag nu kommit till den punkt då jag måste bestämma mig?

Jag fegar ur och klickar på "Jag förstår och vill fortsätta" trots att detta inte är helt sant.


Ibland undrar jag om jag tänker för mycket.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Blogginläggsinspiration: Godiva

Avd överraskningar

"Så väderprognosen: I morgon blir det gråmulet på de flesta håll."

Nähä?!

Kärlekens högtid

J.C.

Så rakt. Så enkelt. Så ärligt. Så smärtsamt. Så djävla bra.

Societetshuset

Societetshuset Marstrand

Badorter på Västkusten

Oh, min barndoms somrar!

Stanley och jag

(Annons från Facebook)

Det är mycket möjligt, kanske rent av troligt, att det bara är jag som är fördomsfull - men jag blir lite rädd för Stanley på den här bilden. Rädd på fel sätt. Inte rädd som i "Rädd för Herrens dom" utan rädd för Stanley. Rädd som i "Jag undrar hur många österrikiska barn han har i sin källare".

Det finns en annan bild på honom på TV8:s hemsida, där han ser ut som en snäll tant.
Jag undrar varför de inte valde den.

Fast å andra sidan: jag klickade ju på annonsen, så jag antar att han fick som han ville, han Stanley.

TV8: Guds Hus

Jaha, och så här ser jag ut när jag vaknat mitt i natten.

Mitt bidrag:

(Det går att klicka på bilden för att få den större. Men det är inte att rekommendera.

Så fick det bli eftersom jag, precis som vissa andra, föredrar att förbli något sånär anonym här.

Budkavlen går!
Ursprung: Huskorset
Här togs kavlen upp: Översättarhelena

Buss

Jag åkte buss idag. Jag tycker om att åka buss. Jag tycker om att kunna se mig omkring när jag färdas. Jag tycker inte om busschaufförer. Jag tycker att de är sura och tråkiga. Jag tycker att de kör dåligt. Jag tycker om vissa busschaufförer. Jag tycker om när de är glada och snälla. Jag tycker om när busschaufförer inte tittar närmare på min hemmagjorda sms-biljett. Jag tycker så mycket om det att det då inte gör något om de är sura och kör dåligt. Jag kan inte klaga då. Jag åker gratis. Jag tycker samma sak om spärrvakter. Jag tycker bäst om spärrvakter som är glada och trevliga och som släpper förbi mig med min hemmagjorda sms-biljett. Jag tycker även om de sura som släpper förbi mig. Jag ska bli spärrvakt i mitt nästa liv. Jag kommer att bli världens sämsta spärrvakt - eller den bästa - det beror på ur vilken synvinkel man ser det. Jag ser det ur min.

Om jag bara (inte) Om du bara (inte)

Livet som bränner i bröstet

Du har redan gått

Klara toner
Luften knivskarp
Blått turkos rosa orange
Ett genomträngande ackord

Att välja bort detta
Självklart och ofattbart

Din svidande ensamhet
som famnade mörkret

Men hjärtat som slår fortare av åsynen!
Som svider av tonerna!

Att välja bort detta!

En smak
Ett ljud
En doft
En beröring
Ett andetag

Till

Måste väl ändå komma

Till slut

Är blindhet
dövhet
stumhet
förlust av smak
förlust av doftsinne
känslolöshet
nödvändig

För att vända sig bort


Att välja bort detta?

Lockande

Omöjligt

Att välja att inte vara

Förvägra sig
doften av snö
gryningsljuset
mjukheten i kattens päls
färskpotatis
sommarhavets salta solvatten mot huden och kroppsvarma klippor
formuleringen
pianots rena ton

Att förlora viljan att vara

Alla smaker fadda
Alla toner dämpade
Alla ord stumma
Alla färger döda
Alla dofter försvunna
All beröring smärtsam

Valet kanske enkelt

Min smärta är att inte mer kunna beröra
Att du valt att inte mer kunna vidröras
(av mig)

---------------------------------------

Läs gärna: Peter Englund - Jakten på slutstycket

Konspiration!

"Enligt tillverkaren Prisma Teknik är handen med fingret som pekar upp mot himlen en känd kristen symbol som står för att det bara finns en väg till Gud, genom Jesus Kristus.

Knappsatserna med fingret har levererats till minst 55 svenska städer och 17 länder. Företaget har inte nämnt det inbyggda kristna budskapet i marknadsföringen, men vd Jan Lund har inget emot att det blir känt.

- Man trycker på en knapp och kan samtidigt ta del av ett budskap om Gud och Jesus. Jag hoppas att många tar tillfället i akt att kanske fundera en stund över livets mening nästa gång som man stannar vid ett övergångsställe, säger han till TT."(DN.se)

Jag vet att det är en gammal nyhet - och att designern av dosan bestämt förnekar att något dolt budskap ligger bakom denna bild. (Aftonbladet.se)
Dock: Jag är oerhört förtjust i konspirationsteorier, så jag väljer att tro på Jan Lund och inte på designern. Att dosan blivit JO-anmäld tyder på att jag inte är den enda som velat ta detta på allvar. (Folkbladet.nu) Fortsättning kanske följer.

Under tiden vill jag göra er uppmärksamma på att denna symbol inte bara kan återfinnas vid övergångsställena.

Förgängligheters förgänglighet

2008-10-20

2008-11-12

2008-12-03

----------------------------------------------

Två själar samma tanke?
VI GICK ÖVER ISEN EN GÅNG: Apelsindarwinism.
Men han har en bättre rubrik än jag.
Attans.

Julskyltning

Är det utbildningsmetoden eller innehållet som gett namn åt utbildningssalen?
Till vilka vänder sig utbildningen?
Kanske kan man som patient på Psykiatrisk DagRehab få lite matnyttiga tips här...

Paralleller

Idag åkte jag förbi huset där jag lever mitt parallella liv. Det där livet jag skulle ha levt om inte om hade varit. Jag bor i lägenheten med det svängda burspråket i det gula sekelskifteshuset. Min man och jag (eller min man: vi är inte gifta men vi har levt tillsammans i 12 år) har två barn i bekväma åldrar: på väg att sjävständiga men ännu inte helt oberoende. Barnen bråkar med varandra ibland, som barn gör, men fortfarande leker de ofta fint tillsammans.
Jag är en engagerad mamma. Trots det känner jag ibland en gnagande oro: hur kan man någonsin vara helt säker på att man gör rätt gentemot sina barn?
Min man och jag har ett bra och tillitsfullt förhållande. Det är ju inte som det var i början när vi blev tillsammans. Men så är det ju för nästan alla. Vi har ett bra liv. Och han får mig fortfarande att skratta.
Men ibland, innan jag somnar, fantiserar jag om hur skönt det skulle vara att få slippa vakna nästa morgon.
I alla fall hoppas jag att jag gör det.

Jaha ja

Jag kom av mig efter det 12:e inlägget. Tappade sugen och lusten. Måste komma på mig igen. Och det var väl det jag gjorde nyss: Kom på mig med att vilja skriva igen. Så nu gör jag det - utan att ha något vettigt att säga. Bara för att jag kan. Och vill.

Singelliv

Ja men grattis!
Nu visar det sig att man får alzheimers av att leva ensam också. Som om pressen inte redan är tillräckligt stor att jag måste hinna hitta nån att leva med - och fr.a. skaffa barn med - innan det är försent. Nu måste jag dessutom göra det om inte hjärnan ska ruttna bort på mig. Tack för kaffet.

Jan Stenmark

Something so right

Originalversion:

http://www.jango.com/stations/64188171/tunein?song_id=126051

You've got the cool water
When the fever runs high
You've got the look of lovelight in your eyes
And I was in crazy motion
'til you calmed me down
It took a little time
But you calmed me down

When something goes wrong
I'm the first to admit it
I'm the first to admit it
And the last one to know

When something goes right
Well it's likely to lose me, mm
It's apt to confuse me
It's such an unusual sight
Oh, I can't, I can't get used to something so right
Something so right

They've got a wall in china
It's a thousand miles long
To keep out the foreigners they made it strong
And I've got a wall around me
That you can't even see
It took a little time
To get next to me

When something goes wrong
I'm the first to admit it
I'm the first to admit it
And the last one to know
When something goes right
Well it's likely to lose me, mm
It's apt to confuse me
Because it's such an unusual sight
Oh, I can't, I can't get used to something so right
Something so right

Some people never say the words "i love you"
It's not their style
To be so bold
Some people never say the words "i love you"
But like a child they're longing to be told, mm

When something goes wrong
I'm the first to admit it
I'm the first to admit it
And the last one to know
When something goes right
Well it's likely to lose me, mm
It's apt to confuse me
Because it's such an unusual sight
I swear, I can't, I can't get used to something so right
Something so right

Vänner från förr

Jag träffade en gammal väninna idag. Hon doftade som en hel fruktdisk. Själv luktade jag mest inrökta kläder och otvättat hår.

Hon stod där framför mig och var ren och berättade om maken och barnen och villan och jobbet och hur svårt det var att hinna med allt. Jag hummade och log och försökte komma på ett sätt att undvika att erkänna att det egentligen inte hänt nåt nytt i mitt liv sen vi träffades senast för en tio år sen. Men mest tänkte jag på hur hungrig jag blev av hennes fruktdoft.

Hon tyckte att det var himla kul att se mig. Jag höll med. När vi skilts åt tänkte jag att innan jag träffar henne nästa gång ska jag ha uppfunnit en bra och underhållande historia om mitt liv.

Roligt

Jag måste snart börja smyga in utvecklade sinne för humor i den här bloggen. Annars kommer jag att tråka mig själv till döds. Men jag kommer att göra det så att det nästan inte märks. Det kommer att bli roligt här när ni minst anar det. Precis som livet.

Jag

Jag sviker människor. Jag gör det alldeles för ofta, bara för att jag inte orkar. Orkar inte höra av mig, engagera mig, komma nära, ställa upp, finnas tillgänglig. Orkar inte ens kallprata med människor jag känt i 20 år.

Helst av allt vill jag bara vara ifred. Gå här och skrota och prata med katterna och låta bli att städa.

Sen gråter jag en skvätt för att jag är så ensam.

Programförklaring

Har jag tagit mig vatten över huvudet nu? Har jag verkligen något att säga? Och hur beskriver jag egentligen bråddjupet mellan mitt sociala och mitt asociala jag? Hur sätter man ord på ett mellanrum?

Jag inser att det handlar om att formulera mitt liv – eller delar av det i alla fall. Är detta över huvud taget möjligt?

Men det är ju min blog. Jag kan ju skriva om vad jag vill. Och det är mina definitioner. Jag kan få dem att omfatta vad som helst.

Så får det bli.

Lyckad

Det finns en sak som jag ständigt misslyckas med: Jag vet inte hur man beter sig för att vara lyckad.

Lyckade. Vi var inte det när jag växte upp. Solidariska var vi. En del var fascistiska. De bra människorna var kamrater. Men vi var inte lyckade.

En sockerkaka kunde vara lyckad. En fest med diskussioner på hög nivå och folk som orkade sitta på golv timme ut och timme in, som klarade av att dricka en helvetes massa Vino Tinto, som kunde röka inomhus och citera Maos lilla röda – den var lyckad.

Men jag tror aldrig att jag hörde att en människa kunde vara lyckad. Kan det vara därför? Kan jag skylla på det?

Plötsligt

Igår på tunnelbanan hände det igen. Det sker inte så ofta men plötsligt försvinner allt motstånd runt tåget man åker i. Inga krängningar. Inga ryckiga inbromsningar. Inga plötsliga fartökningar. Det känns som om tåget flyger, flyter på lugna vatten. Och själv svävar man tyngdlös i en tunnel av ljus. En näralivetupplevelse.

Den varar ett par sekunder.

I ögonvrån

Man blir rädd när det i ögonvrån dyker upp ett tegelhus istället för den tunnelbana man väntar på.

Ännu räddare blir man när man ser portkodsknappsatsen bredvid dörren eftersom man har glömt koden.